energikris

I dag den 9/10 -08 har det regnat igen 48 mm hittills - mycket mycket ovanligt här i utkanten av Sahara. Vid en regnskur något tidigare började jag skriva om energi. Fortsätter så länge regnet varar.

Vad vi döpt till mörk energi får hela vårt universum att expandera .En energikälla helt oåtkomlig för oss. Men 8 ljusminuter från vår jord finns en tämligen stor vätebomb. som lär brisera konstant många miljarder år ännu. Merkurius och Venus cirkulerar något för näre den vätebomben. Mars m fl har något för stort avstånd. Vilken tur vi haft som hamnat på lagom avstånd,-- eller som kunnat anpassa oss till våra villklor.

De signaler vi kan tolka tyder på att vår sol består av 74 % väte och 25 % helium. Gravitationens tryck får väteatomer att fusionera d v s att pressas samman. Av 2 väteatomer bildas en heliumatom. Den lilla minskningen av massan har resulterat i en enorm energifrigörelse. Helt enligt Albert E. Enligt beräkningar är starttemperaturen i solens centrum c:a 15 miliarder grader C. (273 mer mätt som Kelvin). Primärt rör denna energi sig som gammasträlning, reflekteras i alla riktningar, men något mer från solcentrum. Som man tror efter flera hundra år och med hela tiden avtagande frekvena = ökande våglängd, via röntgen m fl till det spektra som slutligen når upp till solytan varifrån den bl.a. når vår jord. Utan broms av mörk materia eller annan materia når en 20 milliarddel av den strålningen ner till oss. Sydligaste Sverige får c:a 1200 kilowatt-timmar per kvm och år. Långt i norr knappt hälften. Detta gäller om man mäter hela det synliga spektrat + infraröd-området och om inga moln eller stoftpartiklar reflekterar strålningen.

Om man som dansken Niels Bohr föredrar att se hela mikrokosmos som fasta partiklar då är solens ultravioletta energidel fotoner med så hög energi per foton att de kan stöta ut elektroner - även från normalt stabila syremolekyler. En syremolekyl spaltas då i 2 ytterst reaktionsbenägna syreatomer, som kan oxidera d.v.s. förbränna kolväten ur metanserien alternativt ammoniumkväve. En fri syreatom kan också koppla sig samman med en syremolekyl till ozon med 3 syreatomer som då blir lika reaktionsbenägen som den fria syreatomen. Ozonet kan i sin tur fånga in ytterligare UV-fotoner. Alla dessa processer medverkar således till att mindra av solens UV-emittering när ner till joredytan. Den balans mellan nybildning och nedbrytning av ozon som vi tror har rått före vår tid bröts när vi började sprida bensinångor kring oss, men framförallt då vi vbörjade tillverka flyktiga föreningar innehållande fluor,klor eller brom. Kanske har vi bromsat den tillverkningen i tid.

För att klimatet på jorden ska förbli oförändrat måste lika mycket energi som når jorden också stråla tillbaks ut i universum alternativt bindas i mycket stabila kolföreningar typ stenkol. Bortsett från en reducering av UV-delen passerar resten av solstrålningen tills den möter molnskikt. Vad som ej reflekteras når jordytan som magasinerar energin via en höjning av temperaturen. Denna temperaturhöjning resulterar i en ökad retursträlning, men nu med lägre frekvenser än den mottagna. Med ett lufthav fritt från vattenånga, kolsyra eller metangaser skulle ökning av strålningsvåglängden inte varit kritisk för oss. Om alla 3 av dessa bromsgaser ökar kan vi emellertid få en växthuseffekt, d.v.s en temperaturhöjning med allvarliga konsekvenser.

Blixt, dunder, storm och tid tidpunkt nära midnatt förtar mig lusten att just nu fortsätta utläggningen. Återkommer kanske. LeMan 83.