Det blixtrar och stormar fortfarande. Med korta avbrott smattrar det mot våra dukar. Även andra avbrott gör sig iblnd gällande. Emellertid:
Medelnivån dessa år steg minst 1 ppm per år och bör nu troligen överstiga 400 ppm . Alltsedan Bert Bohlin´s dagar får vi säkraste årsmedelvärden från ett observatorium på toppen av en ö i Havaji-kedjan.
Är denna höjning ett resultat av vårt ökande bilåkande? Till en ringa del. Processen, som har blivit självförstärkande startade med starkt ökad förbränning av stenkol vid slutet av 1700-talet Varmare ytvatten i hav och sjöar frigör nu ytterligare kolsyra. När även världens tundror fått känning av den höjda temperaturen ökade kolsyretillförseln ytterligare. Utdikning av torv-och kärrområden liksom svedjebruk och skogsskövling har verkat och fortsätter att verka i samma riktning. En mycket diskuterad bieffekt av ökad medeltemperatur är höjningen av havsnivån. Grönland ensamt ansees kunna bidraga med 7 meter ökad havsnivå. Himalaya kan säkerligen också spä på me någon meter. Antarktis har redan bidragit med jättestora isflak och mer lär komma därifrån. Till detta kommer att själva uppvärmningen ökar vattnets volym.
Detta var mycket jämmer och elände. Går det att stoppa denna utveckling?? En möjlighet vore att minst 6 milliarder människor var beredda att frysa, halvsvälta och att bara färdas till fots. Knappast realistiskt. En expertpanel har slagit fast att minst 1400 nya moderna kärnkraftverk måste byggas -- inom en mycket nära framtid! Eftersom vi idag mest skäller på bilismen. Vad kan göras på det fältet? På Island kör man redan på vätgas. Vi skulle alla kunna göra detsamma. Om vi hade tillräckligt med energi, således kärnkraft. Våra motorvägar skulle kunna förses med magnetslingor för konstant hastighet. Kollisioner omöjliga. Men energin till dessa slingor? All förbränning av kol, olja och naturgas måste på sikt upphöra, men ännu resterande skogar, mossar och vattenfall bör bevaras. Fusion av väte anses för alltid ligga 50 år in i framtiden. Således göm inte undan vad som nu kallas "utbränt kärnbränsle". Använd alla uranisotoperna för el- eller väteproduktion. Varför måste minst 75 bli onyttigt nästan skadligt kylvatten? Låt thorium komplettera och på sikt ta över uranets roll.
Nu har temperaturen även här stigit. Mest i min lab-top. Fortsättning kanske följer.
LeMån 83
lördag 11 oktober 2008
torsdag 9 oktober 2008
energikris
I dag den 9/10 -08 har det regnat igen 48 mm hittills - mycket mycket ovanligt här i utkanten av Sahara. Vid en regnskur något tidigare började jag skriva om energi. Fortsätter så länge regnet varar.
Vad vi döpt till mörk energi får hela vårt universum att expandera .En energikälla helt oåtkomlig för oss. Men 8 ljusminuter från vår jord finns en tämligen stor vätebomb. som lär brisera konstant många miljarder år ännu. Merkurius och Venus cirkulerar något för näre den vätebomben. Mars m fl har något för stort avstånd. Vilken tur vi haft som hamnat på lagom avstånd,-- eller som kunnat anpassa oss till våra villklor.
De signaler vi kan tolka tyder på att vår sol består av 74 % väte och 25 % helium. Gravitationens tryck får väteatomer att fusionera d v s att pressas samman. Av 2 väteatomer bildas en heliumatom. Den lilla minskningen av massan har resulterat i en enorm energifrigörelse. Helt enligt Albert E. Enligt beräkningar är starttemperaturen i solens centrum c:a 15 miliarder grader C. (273 mer mätt som Kelvin). Primärt rör denna energi sig som gammasträlning, reflekteras i alla riktningar, men något mer från solcentrum. Som man tror efter flera hundra år och med hela tiden avtagande frekvena = ökande våglängd, via röntgen m fl till det spektra som slutligen når upp till solytan varifrån den bl.a. når vår jord. Utan broms av mörk materia eller annan materia når en 20 milliarddel av den strålningen ner till oss. Sydligaste Sverige får c:a 1200 kilowatt-timmar per kvm och år. Långt i norr knappt hälften. Detta gäller om man mäter hela det synliga spektrat + infraröd-området och om inga moln eller stoftpartiklar reflekterar strålningen.
Om man som dansken Niels Bohr föredrar att se hela mikrokosmos som fasta partiklar då är solens ultravioletta energidel fotoner med så hög energi per foton att de kan stöta ut elektroner - även från normalt stabila syremolekyler. En syremolekyl spaltas då i 2 ytterst reaktionsbenägna syreatomer, som kan oxidera d.v.s. förbränna kolväten ur metanserien alternativt ammoniumkväve. En fri syreatom kan också koppla sig samman med en syremolekyl till ozon med 3 syreatomer som då blir lika reaktionsbenägen som den fria syreatomen. Ozonet kan i sin tur fånga in ytterligare UV-fotoner. Alla dessa processer medverkar således till att mindra av solens UV-emittering när ner till joredytan. Den balans mellan nybildning och nedbrytning av ozon som vi tror har rått före vår tid bröts när vi började sprida bensinångor kring oss, men framförallt då vi vbörjade tillverka flyktiga föreningar innehållande fluor,klor eller brom. Kanske har vi bromsat den tillverkningen i tid.
För att klimatet på jorden ska förbli oförändrat måste lika mycket energi som når jorden också stråla tillbaks ut i universum alternativt bindas i mycket stabila kolföreningar typ stenkol. Bortsett från en reducering av UV-delen passerar resten av solstrålningen tills den möter molnskikt. Vad som ej reflekteras når jordytan som magasinerar energin via en höjning av temperaturen. Denna temperaturhöjning resulterar i en ökad retursträlning, men nu med lägre frekvenser än den mottagna. Med ett lufthav fritt från vattenånga, kolsyra eller metangaser skulle ökning av strålningsvåglängden inte varit kritisk för oss. Om alla 3 av dessa bromsgaser ökar kan vi emellertid få en växthuseffekt, d.v.s en temperaturhöjning med allvarliga konsekvenser.
Blixt, dunder, storm och tid tidpunkt nära midnatt förtar mig lusten att just nu fortsätta utläggningen. Återkommer kanske. LeMan 83.
Vad vi döpt till mörk energi får hela vårt universum att expandera .En energikälla helt oåtkomlig för oss. Men 8 ljusminuter från vår jord finns en tämligen stor vätebomb. som lär brisera konstant många miljarder år ännu. Merkurius och Venus cirkulerar något för näre den vätebomben. Mars m fl har något för stort avstånd. Vilken tur vi haft som hamnat på lagom avstånd,-- eller som kunnat anpassa oss till våra villklor.
De signaler vi kan tolka tyder på att vår sol består av 74 % väte och 25 % helium. Gravitationens tryck får väteatomer att fusionera d v s att pressas samman. Av 2 väteatomer bildas en heliumatom. Den lilla minskningen av massan har resulterat i en enorm energifrigörelse. Helt enligt Albert E. Enligt beräkningar är starttemperaturen i solens centrum c:a 15 miliarder grader C. (273 mer mätt som Kelvin). Primärt rör denna energi sig som gammasträlning, reflekteras i alla riktningar, men något mer från solcentrum. Som man tror efter flera hundra år och med hela tiden avtagande frekvena = ökande våglängd, via röntgen m fl till det spektra som slutligen når upp till solytan varifrån den bl.a. når vår jord. Utan broms av mörk materia eller annan materia når en 20 milliarddel av den strålningen ner till oss. Sydligaste Sverige får c:a 1200 kilowatt-timmar per kvm och år. Långt i norr knappt hälften. Detta gäller om man mäter hela det synliga spektrat + infraröd-området och om inga moln eller stoftpartiklar reflekterar strålningen.
Om man som dansken Niels Bohr föredrar att se hela mikrokosmos som fasta partiklar då är solens ultravioletta energidel fotoner med så hög energi per foton att de kan stöta ut elektroner - även från normalt stabila syremolekyler. En syremolekyl spaltas då i 2 ytterst reaktionsbenägna syreatomer, som kan oxidera d.v.s. förbränna kolväten ur metanserien alternativt ammoniumkväve. En fri syreatom kan också koppla sig samman med en syremolekyl till ozon med 3 syreatomer som då blir lika reaktionsbenägen som den fria syreatomen. Ozonet kan i sin tur fånga in ytterligare UV-fotoner. Alla dessa processer medverkar således till att mindra av solens UV-emittering när ner till joredytan. Den balans mellan nybildning och nedbrytning av ozon som vi tror har rått före vår tid bröts när vi började sprida bensinångor kring oss, men framförallt då vi vbörjade tillverka flyktiga föreningar innehållande fluor,klor eller brom. Kanske har vi bromsat den tillverkningen i tid.
För att klimatet på jorden ska förbli oförändrat måste lika mycket energi som når jorden också stråla tillbaks ut i universum alternativt bindas i mycket stabila kolföreningar typ stenkol. Bortsett från en reducering av UV-delen passerar resten av solstrålningen tills den möter molnskikt. Vad som ej reflekteras når jordytan som magasinerar energin via en höjning av temperaturen. Denna temperaturhöjning resulterar i en ökad retursträlning, men nu med lägre frekvenser än den mottagna. Med ett lufthav fritt från vattenånga, kolsyra eller metangaser skulle ökning av strålningsvåglängden inte varit kritisk för oss. Om alla 3 av dessa bromsgaser ökar kan vi emellertid få en växthuseffekt, d.v.s en temperaturhöjning med allvarliga konsekvenser.
Blixt, dunder, storm och tid tidpunkt nära midnatt förtar mig lusten att just nu fortsätta utläggningen. Återkommer kanske. LeMan 83.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)